Hur viktig är datorhistorien för er?

[DimensionX]

Själv skulle jag inte vara något utan den. Tänkt att fått ha varit med och sett allt komma, från de första spelen och datorerna till det som finns idag. Tänk att ha suttit och spelat Pong på 70 talet eller att ha laddat in senaste spelet på kassettband till sin nyinköpta Vic-20.

Det skulle jag inte vilja ha missat för allt i världen. :)

Vi som varit med har fått uppleva hela datorns historia på ganska kort tid om man jämför med allt annat, eftersom utvecklingen gått så snabbt på just det digitala området. Man blev "veteran" snabbt och kunde säga, - Dagens ungdom vet inget om spel eller datorer. :D

[rancor]

Själv skulle jag inte vara något utan den. Tänkt att fått ha varit med och sett allt komma, från de första spelen och datorerna till det som finns idag. Tänk att ha suttit och spelat Pong på 70 talet eller att ha laddat in senaste spelet på kassettband till sin nyinköpta Vic-20.

Det skulle jag inte vilja ha missat för allt i världen. :)

Vi som varit med har fått uppleva hela datorns historia på ganska kort tid om man jämför med allt annat, eftersom utvecklingen gått så snabbt på just det digitala området. Man blev "veteran" snabbt och kunde säga, - Dagens ungdom vet inget om spel eller datorer. :D

PRESS PLAY ON TAPE
Det är klart att det har varit en roligt tid, ständig utveckling och bättre och bättre saker hela tiden. Det enda jag saknar är viss spelkänsla som känns som bortblåst och istället för nya roliga idéer så är det grafik som är det viktigaste.

Super Mario Bros, Tetris, Arkanoid, Hybris, Pac Man, Dune... många roliga och flera mycket enkla spel men som levererar mycket glädje.

Kanske har man uppfunnit allt som går att uppfinna när det gäller vilka typer av spel och nu är det väl yta, fysik och grafik som är dagens krigsskådeplats.

För mig är uppväxten med BBS:er som sedan blev Internet en stor händelse, både negativt och positivt. Jag saknas känslan och gemenskapen som BBS:erna kunde erbjuda. Mycket trevliga små communitys och när Internet kom så blev allt anonymt och relativt tråkigt. Det tog många, många år innan Internet kom i kapp och kunde erbjuda liknande tjänster.

[DimensionX]

Då har vi rätt lika åsikt då rancor. På något sätt var många spel trevligare och mer innovativa förr, man vågade mer än vad man gör i dagens kommersiella branch med stora pengar i omlopp och där jättar som EA släpper uppföljare på uppföljare. Man känner inte den där känslan av att vara förtjust som ett barn längre, kanske allt har gjorts. När man satt med lysande ögon framför sitt nyinköpta Snes och tryckte i senaste spelet från Konami så var det verkligen julafton. :)

Jag sysslade en hel del med Atari ST, hängde på BBS'er och laddade program. Jag hade många likasinnade kompisar som jag bytte program och tips med. Jag läste alltd ST Format och ST User, det var tidningar man otåligt väntade på varje månad. När Playstation och Sega Saturn kom så var 3-D polygonspel något helt nytt och överraskande. Jag ägde båda konsollerna och spel som Tekken, Ridge Racer, Virtua Fighter II och Sega Rally gick varma. Sen kom N64, den hade jag också kul med. Sen hände inte så mycket mer än att spelen blev snyggare pga kraftfullare hårdvara, och många av dem var upprepningar och uppföljare på redan existerande titlar.

Visst sitter vi här parkerade vid våra multimediamaskiner uppkopplade till internet och har miljoner saker att välja på, men har man så mycket roligare egentligen? Emulatorer har dock varit en positiv sak som jag uppskattat väldigt mycket, nu kan jag spela alla spel man aldrig hade råd med, eller fick tag i. :D

När det gäller retro så har jag en otrolig samling med allt man kan tänka sig från chiptunes till N64 emulatorer, jag kan till och med köra Atari ST och Amiga utan problem. Det är alltid en oas att falla tillbaka på. Visst finns det massor med kul saker att testa och installera men om spelen blivit så mycket roligare vet jag inte förstås. Jag kan fortfarande sätta på Sonic II och lira igenom det närsomhelst, och ha riktigt kul. Snacka om hållbarhet och spelbarhet. :)

[Jaso]

Då har vi rätt lika åsikt då rancor. På något sätt var många spel trevligare och mer innovativa förr, man vågade mer än vad man gör i dagens kommersiella branch med stora pengar i omlopp och där jättar som EA släpper uppföljare på uppföljare. Man känner inte den där känslan av att vara förtjust som ett barn längre, kanske allt har gjorts. När man satt med lysande ögon framför sitt nyinköpta Snes och tryckte i senaste spelet från Konami så var det verkligen julafton. :)

Jag sysslade en hel del med Atari ST, hängde på BBS'er och laddade program. Jag hade många likasinnade kompisar som jag bytte program och tips med. Jag läste alltd ST Format och ST User, det var tidningar man otåligt väntade på varje månad. När Playstation och Sega Saturn kom så var 3-D polygonspel något helt nytt och överraskande. Jag ägde båda konsollerna och spel som Tekken, Ridge Racer, Virtua Fighter II och Sega Rally gick varma. Sen kom N64, den hade jag också kul med. Sen hände inte så mycket mer än att spelen blev snyggare pga kraftfullare hårdvara, och många av dem var upprepningar och uppföljare på redan existerande titlar.

Visst sitter vi här parkerade vid våra multimediamaskiner uppkopplade till internet och har miljoner saker att välja på, men har man så mycket roligare egentligen? Emulatorer har dock varit en positiv sak som jag uppskattat väldigt mycket, nu kan jag spela alla spel man aldrig hade råd med, eller fick tag i. :D

När det gäller retro så har jag en otrolig samling med allt man kan tänka sig från chiptunes till N64 emulatorer, jag kan till och med köra Atari ST och Amiga utan problem. Det är alltid en oas att falla tillbaka på. Visst finns det massor med kul saker att testa och installera men om spelen blivit så mycket roligare vet jag inte förstås. Jag kan fortfarande sätta på Sonic II och lira igenom det närsomhelst, och ha riktigt kul. Snacka om hållbarhet och spelbarhet. :)

Amiga FTW! ;) (Sorry var tvungen att liva upp lite med Fanboy snack.)

Hatet mellan Amiga och Atari användarna var ju riktigt stort. :D

Jag håller med om känslan var annorlunda när man var yngre, men det kanske har också med åldern att göra. Men visst, det där känner jag igen. Paketöppning, man fick ett par spel som man lääängtade efter att spela och ville att paketöppningen skulle ta slut och att man fick trycka kassetten i konsolen och drägla och verkligen spela.

Visst vore det en härlig känsla att få uppleva det igen, men spelmarknaden har blivit så pass stort och så många företag som slåss om spelarna. Kraven från spelarna verkar ha sänkts från den nivån som det var förr, utan nu släpps det spel efter spel efter spel i olika genren, men dom är inte lika innovativa som förr. Kanske dags för spelarna att kräva lite mer av ett spelföretag?

Jag skulle påstå att WoW, The Movies, GTA och The Sims är fyra spel som har varit riktigt innovativa dom senaste åren. Dock så har The Sims planat ut lite med alla tilläggspaket som kommer ut. Samma sak med GTA, börjar bli lite tjatigt. Har dock inte testat GTA IV, men det blir nog inskaffande av en 360 med GTA IV, bara för att få spela det.

[DimensionX]

Håller med. En del spel verkar enbart gjorda för att få in snabba pengar, helst skall man tröttna också så att man köper ett nytt spel ganska snart. Antal genres har minskat kraftigt och vi ser uppföljare på uppföljare. Förut fanns en viss naivitet i branchen som gjorde spelen mänskliga på något vis, idag är allt stora dyra proffsproduktioner i megakommersiellt syfte, gjorde av stora företag med pengar (typ ea).

Visst släpps det bra spel idag också, men den där julaftonkänslan vill inte infinna sig riktigt, och kanske beror det lite på åldern också. :)

[ZX Spectrum]

Hej DimensionX, var länge sen. :D

Första spelen jag kom i kontakt med var:
Breakout
??? <-- ett spel där man körde om kring med tanks och skulle skjuta den andra i en labyrint.
Pong

Detta måste ha varit i slutet av 70-talet.
När min bror köpte en ZX81 som han uppgraderade från 1 kB till hela 16 kB så blev det ändå roligare. Spelade bland annat Star trek och Mazogs på den.
1984 bräckte jag honom med att införskaffa en begagnad ZX Spectrum som var supersnabb med hela 48 kB ram.
Alla spel som har funnits från begynnelsen fram till c:a 1988 har funnits till Spectrumen.

Amerikanarna hade gjort dom flesta spelen som kom ut på marknaden i början av 80-talet.
Sen togs marknaden över av japanerna med mängder av spel, bl. a. Pacman.

När det gäller producerande av nya spel så var 1983 det året det gjordes flest spel någonsin. Kommer aldrig att bli så igen på gott och ont.
Dom flesta spelen var undermåliga och buggiga och nådde inga större framgångar.

[DimensionX]

Sinclairs datorer ZX-80 och ZX-81 blev också rätt populära, men inte långt och när så populära som ZX-Spectrum.

England var ena rackare på att producera bra spel också, mycket tack vare Sinclairs datorer, speciellt när ZX Spectrum blev väldigt populär i England, Spanien och Ryssland. Ultimate Play The Game (rare), Durell, Loricel, Hewson, Ocean och Piranha var vara några av de engelska firmor som spottade ut bra spel till Spectrum och C-64. Jag fick mest hålla till godo med amerikanska spel till min Atari 800 XL.

Jag köpte Your Sinclair och Sinclair User en stor del på 80 talet, inte för att jag hade en Spectrum utan för att jag var nyfiken på hur spelen skilde sig mot till min Atari. Atari 800 XL hade bättre prestanda än både C-64 och Spectrum men inte på långt och när så många spel som det fanns dessa datorer. Alltid kommer spelen till den där förbaskade C-64 eller Spectrum tänkte jag, he he. Atari var bra, men man saknade spel.

En av mina kompisar hade en ZX-Spectrum och vi försökte tracka honom och säga att våra Vic-20 var minsann mycket bättre än hans Spectrum, sanningen var att hans dator var betydligt vassare än våra, men det ville vi förstås inte låtsas om . :D

Det var en härlig tid i alla fall som aldrig kommer tillbaka. Att sitta idag framför datorn och spel är inte alls detsamma som det var tidigt 80'tal, och kommer nog aldrig bli heller.

[DimensionX]

Kul att se dig i farten här ZX-Spectrum. :)

Det är inte alltid man hittar några att snacka retro med, som verkligen varit med och minns. ;)

[ZX Spectrum]

Spectrumen hade bättre prestanda än Commodore 64(Vic 64) enligt egen erfarenhet. Då jämför jag samma spel på dom olika datorerna.
Skillnaden var den att C64 hade bättre grafik och ljud än ZX. Jag anser att C64:an inte var kapabel att klara av den grafiken utan spelen blev segare än under ZX.
Var egentligen bara ett spel jag hade problem med till ZX och det var Outrun där det laggade nåt så otroligt varje gång man körde in i en "tunnel". Blev okörbart.
Jämför man annars exempelvis Loderunner och Gauntlet så var ZX överlägsen C64:an prestandamässigt.

Testade förresten en linuxvariant av Loderunner för inte så länge sedan (kommer inte ihåg namnet) och där var ZX variant bättre än linuxvarianten.

[DimensionX]

C64 var långsammare än Spectrum men hade fler supportchips för ljud och bild. C64'ans 1 Mhz var inte mycket att komma med mot Spectrums 3.54 Mhz, men det uppvägdes till en del av de extra chips för ljud och bild som satt i Commodores maskin. Samma sak med Atari 800 som hade supportchips för ljud och bild varav Antic kanske var det mest klassiska. Spectrum hade också lite lägre upplösning än både C64 och Atari. ZX-Spectrums colourclashing var också ett problem man såg i många spel och en orsak till att man inte blandade för mycket fäger, men......Det gjorde också att spelen i många fall såg renare ut än på de andra datorerna och skall man vara ärlig så fick nästan jämt Spectrumversionen av spelet väldigt högt betyg, till och med högre än Atari ST och Amiga ibland. Så visst var ZX spectrum en bra dator som hjälpte till att föra datahistorien framåt. Det kan man däremot inte säga om Clive Sinclairs efterfäljande dator QL som sjönk rätt snabbt och försvann från marknaden.

Men, Spectrum är och förblir en klassiker i datahistorien.

http://www.ysrnry.co.uk/
http://www.sincuser.f9.co.uk/
http://www.crashonline.org.uk/
http://www.worldofspectrum.org/